Jessie

2002-2013

Jordelivet har blivit fattigare idag, men å andra sidan har himlen blivit rikare. Vår underbara cocker spaniel Jessie finns inte hos oss längre. Under det senaste dygnet har Jessie successivt blivit sämre och under natten till idag märkte vi att hennes hjärta fick jobba alldeles för hårt samtidigt som hon hade besvär med andningen. I vår värld är det självklart att inte låta någon hund behöva lida och vi förstod att det var Jessies sista bilresa när hon åkte till Strängnäs Djurklinik idag på förmiddagen.

Jessie är den tik som lagt grunden för vår uppfödningsverksamhet och hon har fått fyra valpkullar med massor av härliga individer. Hon var också vår allra första cocker spaniel och det känns som om hon alltid bott hos oss. När hon kom en dag i juni 2002 hade vår nu 28-åriga son Fredrik precis gått ut första året i gymnasiet, vår äldsta dotter Marie-Helene hade slutat årskurs 7 och minstingen Ellinore precis slutat tvåan. I det perspektivet känns det som en evighet sedan.

Av alla fantastiska hundar vi haft är Jessie den som haft mest attityd. Med små men tydliga medel har hon styrt och ställt bland de andra hundarna och med eftertryck visat vem som bestämmer. Hon har haft full koll på både djur och människor i vår omgivning när hon patrullerat av vår tomt och det är ingen tillfällighet att vi ibland kallat henne "vaktchefen". Kombinerat med att hon varit egensinnig har Jessie alltid varit väldigt mjuk och kelig som gärna låtit sig klappas, gärna liggande på rygg med hela magen uppfläkt. Hon har på ett charmigt sätt varit en stor egoist, som alltid tagit för sig bland alla tvåbenta som rört sig i vårt hem. Tog för sig gjorde hon också den eftermiddagen för många år sedan när hon glupskade i sig en hel grillad kyckling som låg på diskbänken.

Som mamma har Jessie alltid varit fantastisk. Hon har vetat exakt vad som krävts av henne och tagit hand om sina valpar på allra bästa sätt. Det har varit en hund som tyckt mycket om olika aktiviteter. Hon har spårat, hon har sprungit med oss och hon har tävlat i agility. Faktum är att Jessie så sent som i början av september med stor lust genomförde en hel agilitybana i samband med att vi anordnade en kennelträff. Trots att hon var gammal visade hon sig fortfarande älska den sport där hon tävlat så mycket med framförallt Marie-Helene, men även med matte.

Det finns dock en sak som Jessie älskade allra mest, nämligen att bada och simma i sjön. När hon fick den möjligheten under ljumma sommarkvällar fanns det ingen hejd på hur länge hon ville simma fram och tillbaka på djupt vatten medan våra andra hundar stod som badkrukor och tvekade i strandkanten.

Nu är Jessies bädd tom och hon kommer att lämna ett enormt stort tomrum efter sig. Vem ska nu bossa i flocken? Vem ska nu väcka hela huset på morgonen? Vem ska nu vara så lat att man ligger ner och äter sin mat? Vem ska nu komma och lägga sig på rygg och vädja om att bli klappad?

Jessie! Det har varit så underbart att se hur du åldrats med stil. Visst blev du lite stelare och hade inte samma goda hörsel som i din ungdom, men du hängde fortfarande glatt med på det mesta som vi företog oss. För bara några dagar sedan kunde vi nog inte i vår vildaste fantasi tro att du redan var redo att möta dina gamla kompisar i himlen. Men nu är du där och vi är säkra på att du redan tagit kommandot över Amelia, Zindy, Cayenne, din lilla dotter Pyret, dina barnbarn Glader, Toker och Blyger samt övriga av dina barn som gått bort alldeles för tidigt.

Tack för allt - vi glömmer dig aldrig!

2013-11-14
Helena & Stephan