Idag har jag pratat med vår veterinär som opererade Cayennes ben. De hade fått svar på det provet som togs på den misstänkta tumören och muskelbiopsin på Cayennes svullna ben. Det visade sig vara en elakartad tumör som hade spridit sig. Så Cayenne var väldigt sjuk, det var nog bara en tidsfråga innan hon hade blivit sämre om vi inte hade opererat benet. Nu blev det så olyckligt att operationen satte igång en process i kroppen som gjorde att hon blev jättesjuk mycket fortare.

Men alla gjorde vad de trodde var det bästa för Cayenne och nu slipper hon lida mer. Vi tycker att det är skönt att veta vad som orsakade hennes sjukdom, det är en liten tröst. Vi gläds åt de sju härliga år som vi fick tillsammans med denna underbara tjej.

Cayenne 4 månader gammal. Vintern 2005.

Nu har vardagen smugit sig på utan vår kära Cayenne. Det är oerhört tomt här hemma utan hennes härliga och positiva kraft. Det är tungt att diska matskålar som hon ätit ur och att tvätta filtar med hennes svarta hårstrån på och blodfläckar från hennes ben som blödde sista dagen hemma när hon hade så ont. Men någonstans i det sorgliga faktum att hon aldrig kommer tillbaka så får vi finna tröst i att hon har det bra nu och att vi just nu har fyra glada svansar till som viftar och sprider glädje här i huset.

Cayenne, alltid glad och full av bus. Hon älskade att rulla sig i snön.

Vår älskade Cayenne finns inte hos oss längre. Allt har gått väldigt fort, efter att hon blev inlagd på Strömsholm natten till fredag så har hon blivit sämre för varje dag som gått och idag har vi i samråd med veterinären låtit henne slippa lida mer. Hennes ben var något bättre men fortfarande svullet, hela hennes kropp sviktade med hjärtarytmier, kramper, kräkningar och diarré. Det var verkligen jättesynd om henne och ingen vet riktigt orsaken till varför hon blev så dålig och inte svarade på behandlingen som hon fick.

Idag när vi kom till henne så var hon så medtagen att hon inte ens orkade vifta på svansen. Hon bara låg och tittade på oss. Det var med stor sorg i hjärtat som vi tog det mycket svåra beslutet att hon skulle få somna in.

Älskad, saknad för alltid. Tack för alla fantastiska år tillsammans. Ha det så bra i himlen med dina hundkompisar. Zindy med vänner finns där och väntar på dig.

Ett dygn efter att Cayenne hade opererat benet blev hon sämre. Hon fick jätteont i benet som hade svullnat upp betydligt. Hon är ganska försynt av sig och protesterar inte i onödan, men nu var hon riktigt olycklig. Hon gnällde högt, flåsade och kunde inte komma till ro. Efter att ha försökt att lindra värken hemma så gav vi upp vid midnatt och kontaktade Strömsholms djursjukhus som ville att vi skulle komma in.

Väl där fick Cayenne en spruta med smärtstillande och så småningom blev hon undersökt av veterinären som ville lägga in henne för vidare kontroll och behandling.

Idag har man tagit prover, undersökt och konstaterat att det är en inre blödning i benet som orsakar svullnaden och smärtan. Hon får stanna tills vidare för smärtlidring och eventuellt måste de öppna såret igen och lätta på trycket.

Det är väldigt tomt här hemma utan Cayenne, vi saknar henne massor.

Cayenne har opererat benet och tycker att livet är jobbigt just nu.

För några veckor sedan upptäckte vi att Cayennes högra framben var väldigt svullet. Hon var inte halt eller visade några symptom på att ha ont. Veterinären tyckte att hon skulle äta en kur med antiinflammatoriska tabletter för att se om svullnaden skulle ge med sig. Det visade sig inte ha någon effekt alls och igår var vi på återbesök hos veterinären som ville röntga Cayennes ben. Man kunde inte hitta någon förklaring på röntgen heller, däremot så hade Cayenne en liten knöl på benet vid svullnaden och den opererades bort och skickades på analys tillsammans med en muskelbiopsi som togs samtidigt.

Veterinären uttryckte en oro för att det kunde vara något elakartat men nu får vi vänta i tio dagar innan vi får besked. Det blir en jobbig tid.