2012 > 09

I vår skog som ligger alldeles inpå knuten finns en hel del vildsvin. De huserar där framför allt efter att mörkret har lagt sig. Dagtid ser vi spåren efter dem i form av upp- och nervänd mark och avföring som hundarna äälskar att rulla sig. Jag har stor respekt för dessa stora djur och har än så länge bara sett dem på långt håll.

 

Ikväll kom vi ut lite senare i skogen än vad jag hade tänkt från början, det hade redan börjat skymma lite. Tindra, Jessie och Nala fick springa fritt en stund som de alltid gör. Jag gick och filosoferade, lite trött efter nattjobb, när jag plötsligt hör ett grymtande och märker att hundarna är väldigt intresserade under en gran.

 

De börjar skälla alla tre och det visar sig vara en liten bortkommen kulting som befinner sig under granen.

Jag blir alldeles stel av skräck då jag inser att det borde finnas en beskyddande mamma i närheten som inte gillar att det står tre hundar och skäller på hennes lilla barn. Det är allt för många hundar som har blivit svårt skadade av vildsvinsbetar och jag har inte heller någon lust att få en i benet.

 

Det är snår, träd och buskar överallt. Jag skannar snabbt av omgivningen men varken hör eller ser någon mamma. Hundarna lyssnar inte alls när jag försöker tala om att vi nog borde bege oss där ifrån så fort vi bara kan. Efter en stund när jag uppbringar hela mitt mod går jag handgripligen fram till kultingen och lyckas koppla Jessie och Tindra. Jag tar med dem där ifrån och börjar gå hemåt. Nala lugnar sig och jag tänker att hon kommer nog efter oss, men icke. Väl hemma tar jag in Jessie och Tindra sedan går jag ut i skogen igen för att hämta Nala.

 

Jag känner mig väldigt rädd och ensam. Ingen är hemma, inte ens vår snälla granne. Jag tar med mig ett rejält trädgårdsredskap för att ha något att skydda mig med. Jag ser ju hela tiden framför mig hur vildsvins-mamman ska attackera mig när som helst. Det börjar bli riktigt mörkt nu. Väl framme hos den ständigt skällande Nala lyckas jag till slut få henne på bättre tankar och vi skyndar oss hem på darrande ben.

Läs hela inlägget »
Etiketter: vardagsliv, jessie, tindra, nala

Efter en regnig dag på agilitytävling här i Strängnäs är vi jättenöjda trots lervälling. Nala gjorde officiell tävlingsdebut och var jätteduktig trots att hon blev diskad i båda loppen. I agilityklassen gjorde hon en superfin start och tog som fjärde hinder slalom helt perfekt. Sedan sprang hon upp på sitt favorithinder som stod där (A-hindret) och blev diskad eftersom det inte var rätt hinder. Efter det blev hon bajsnödig och satte sig där hon tyckte att det var lägligt, mycket pinsamt. Jag tog Nala under armen och klev av banan.

 

När det var dags för hoppklassen var det väldigt blött och lerigt. Nala gillar inte riktigt de väderleksförhållanden som vi hade idag  så hon var ganska försiktig och fick aldrig upp farten ordentligt. Men hon kämpade sig tappert igenom banan ändå påhejad av mig. Det slutade med disk här också. När hon inte ville ta slalom struntade vi i det och gick vidare.

Men hjälten idag heter Tindra. Hon är så himla duktig och oj vad hon tycker att det är roligt på banan. I agilityklassen gick hon felfritt och trots en vurpa i leran klarade hon referenstiden och blev 2:a. Hon fick också sin första "pinne".

 

I hoppklassen körde hon järnet, blev felfri även där och placerade sig som 2:a där också. En "pinne" till utdelades till Tindra. Gissa om vi var glada!!

 

Hon har nu fått sina första pinnar och tre i vardera hopp- och agilityklass måste man ha innan man flyttas upp till klass 2.

Läs hela inlägget »
Etiketter: agility, nala, tindra

Det kan vara svårt att tro att denna ljuvliga lilla varelse kan göra dumheter.

 

Idag har hundcoachen Kjell Ström varit hos oss. Som jag skrev i det förra blogginlägget har Nala en del hyss för sig som jag inte kommer tillrätta med själv och jag kände att jag inte hade tillräckligt med kunskap för att komma vidare.

 

Det var en mycket trevlig bekantskap. Kjells filosofi är den att hunden är ett flockdjur som behöver en flockledare för att kunna känna balans och harmoni i sitt liv. Det köper jag rakt av och jag har nog trott att jag har varit en tydlig flockledare, men ack.

 

Vi pratade en stund vid köksbordet och Kjell hälsade på hundarna. Sedan tog vi med oss Nala ut och tränade på olika övningar. Det som har varit ett stort problem med Nala är att hon "går igång" på allt som rör sig, hon blir helt galen, skäller och bär sig åt, och sedan får jag inte kontakt med henne. Det kan vara grannens barn, en cyklist, en traktor ja allt känns det som.

 

Efter undervisning av Kjell, först Nala, sedan jag och så vi två tillsammans så fungerade det hela mycket bra. Jag blev den där tydliga ledaren och Nala var trygg och lugn. Vi ordnade också så att grannens hund Flisan (en stor och snäll blandras) var med som störningsmoment och Kjell han hjälpte oss att lösa det också. Det tog ca 15 min tills Nala hade fattat det hela. Otroligt!!

 

Det är oerhört fasinerande att få uppleva hur mycket vi kan på verka våra hundar med relativt små medel. Det handlar framför allt om att vara tydlig, ha rätt verktyg och att vara konsekvent. Jag har ju trott att jag hade koll på allt det där och känt mig frustrerad över att jag inte får till det med vissa saker. Men efter dagens övningar och samtal har jag förstått min roll i det hela, dels vad jag har haft för förhållningssätt och framför allt vad jag kan förändra för att vara den ledare som mina hundar behöver. Nu känner jag mig stärkt och full av entusiasm att ta mig an rollen som "the leader of the pack" 

 

Kjell avslutade med att "lära" Nala att hon inte behöver skälla när någon ringer på dörren. Han visade henne två gånger sedan fick jag göra samma sak och Kjell ringde på. Det hela tog två minuter. Amazing!

 

Naturligtvis ligger det mycket träning framför oss nu och jag måste ju också jobba med Tindra och Jessie. Men jag vet hur jag ska göra och varför. Kjell tyckte för övrigt att Nala var en mycket trevlig tjej, mjuk, lyhörd och lättlärd. Och jag var inte helt oduglig jag heller.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nala, vardagsliv

På torsdag ska vi ha besök av hundcoachen Kjelle Ström "Hunddoktorn". Jag känner att vi behöver få hjälp med en del dumheter som Nala har för sig, som jag inte riktigt vet hur jag ska få ordning på. Hon är ju världens gulligaste och roligaste tjej men hon har lite hyss för sig som jag inte tycker är okay. Det ska bli mycket spännande att få utvecklas lite till.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nala, vardagsliv

Idag är det ett år sedan vi miste vår älskade Cayenne. Vi saknar henne oerhört mycket och tänker på alla härliga stunder som vi hade tillsammans. Hoppas att allt är bra där uppe i himlen hos dina kompisar.

 


Läs mer om Cayenne här

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: cayenne

Vi hade en härlig sensommardag i Gimo på söndagen. Nala och jag tog med oss Emma och Nalas bror Castor.

Domaren Shaun Watson gav Castor Exellent och CK sedan placerade han honom som 3:e Bästa Hane.

 

Bra jobbat Emma!

Nala fick Exellent och CK. Sedan placerade hon sig som 3:e Bästa Tik och fick Reservcertet.

Castors favoritbelöning BANAN!!

Dagens vackraste bedlington blev Bob (Toolbox Devil In Disguise). Och uppfödare Eva blev så glad.

 

Läs hela inlägget »

I lördags den 8 september fyllde Phoebe och hennes brorsor Bastian och Fille 3 år. Grattis på er!

 

På den här gulliga filmen är de sju veckor gamla och busar runt i trädgården med de andra hundarna. Det är så härligt att se dem, tänk vad tiden går fort.

Läs hela inlägget »

Idag måste jag ta mig an Nalas päls inför utställning i Gimo imorgon (söndag).

Jag älskar verkligen naturen men just nu är jag inte så imponerad av alla växter som tycker att de ska föröka sig och måste släppa en massa frökapslar och annat hyss i vår närhet. Nala älskar att smyga i buskarna och ni anar inte hur mycket frön som kan fastna i en bedlingtonpäls. Så jag antar att jag har en hel del att pyssla med idag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nala, vardagsliv

Tyvärr så blev inte Nova dräktig efter den senaste parningen med Cliff. Det har nu gått drygt fem veckor och hon visar inga tecken på att hon skulle ha valpar i magen. Vi hade lite logistikproblem när Nova skulle paras, dels började hon löpa tre veckor tidigare än planerat och dessutom var vi på semester när det var dags för parning. Förmodligen blev det någon dag för sent, men vi gör ett nytt försök i januari när Nova löper igen. Så framåt mars kanske vi har små bedlingtonvalpar igen.

 

Den som väntar på något gott...

Läs hela inlägget »
Etiketter: nova, valpar

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Senaste kommentarer

  • Maud Trad Sayyeda » En vecka...:  ”Vad runda och goa de ser ut. Harmoniskt...”

  • Maria Eklöf » Valparna har kommit!:  ”Vad spännande att läsa om valpningen! Vad duktig Debbie är! Vilka fina valpar Gr..”

  • Milou » Hipp hipp hurraaa!:  ”Stort tack! Har firat med ett grisöra och leken ”springa snabbt med okänd frusen..”

  • Lina » Hipp hipp hurraaa!:  ”Elvis tackar för gratulationerna! Själv var han mycket konfunderad när han skull..”

  • Ylva » Får vi lov att presentera...:  ”Grattis till denna ljuvliga skatt ❤️ Ylva & Herta”

Bloggarkiv

Länkar

Kategorier