2012 > 05

I lördags åkte Nala, jag, Castor (Nalas bror), hans matte Emma och Emmas mamma Lina till Vallentuna på en internationell utställning.

Castor (Smultronblommans Timon) och Emma var på sin första officiella utställning och den andra totalt. När det var dags att kliva in i ringen såg det ut som de inte hade gjort annat. Emma visade Castor på bästa sätt, de var så snygga tillsammans.

Domaren Monica Blaha från Österrike tyckte att Castor var riktigt fin och placerade honom som 1:a med CK i unghundsklassen. Vilken glädje, helt fantastiskt.

I konkurrens med de andra hanarna placerade han sig på 2:a plats med reservcert och CACIB. Vilken debut!

Castor kopplar av på filten med matte.

-Himla kul det här med utställning, tycker Castor.

Många nya kompisar som ser ut precis som jag.

-Tjena.

En nöjd kille. Såå fin.

Nala softar i väntan på sin tur.

Så var det Nalas tur. Hon travade glatt in ensam i unghundsklassen, fick en jättefin kritik och ett CK.

Domare Monica Blahas kritik löd så här: 

Excellet bitch. Very harmonic all together. Well proportioned and angulated. Lovely coat. Wonderful movement.

 

Nala klev sedan in och blev Bästa Tik och fick sitt första CERT. Vi blev så lyckliga.

 

Nu gick det undan, in i ringen igen. Dags att utse BIR och tro det eller ej men det blev Nala!

Vilken överraskning, men fin är hon vår lilla tjej. Vilken fantastisk dag, vi var så lyckliga och glada. Det kändes skönt med lite framgång i livet också.

BIM blev Isotop's Grand Slam.

Posering hemma med rosetterna. Nalas CERT.

Nala BIR

Vackra Nala.

-Nej nu räcker det, jag vill busa, tycker Nala.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nala, utställning

I veckan som har gått har vi undersökt mamma Selma, Prosit och Raffe (Blyger). Tyvärr så visade det sig att Prosit och Raffe har samma hjärtfel som sina syskon. Det innebär att alla åtta valpar har drabbats av denna hemska sjukdom DCM. Fortfarande är det helt ofattbart och en gåta att det har blivit så här. Ingen vet varför, forskning och analys pågår. Vi väntar på svar från obduktionerna och alla blodprover.

 

Selmas hjärta såg friskt ut. Men det hela är mycket, mycket ledsamt. Alla valpköpare är helt fantastiska. Mycket förstående och kloka trots att de har drabbats så fruktansvärt hårt.

 

Vi gläds nu åt varje dag som vi får tillsammans med dessa underbara individer, ingen vet om det blir en månad eller fem år.

Vi tänker också mycket på Trottes (Tokers) och Trickos (Trötters) husse och matte vars Älsklingar är tillsammans med Glader i himlen nu. Många kramar till er.

Läs hela inlägget »
Etiketter: cockerkull 111021

Det jag nu ska berätta är så fruktansvärt tragiskt att det egentligen inte går att sätta ord på hur det känns. Som uppfödare känner jag mig alldeles förkrossad och fullständigt maktlös över det som drabbat mig och mina valpköpare under våren. Jag är en liten uppfödare som föder upp hundar i hemmiljö där jag lägger fokus på att mina hundar ska få den allra bästa starten i livet, bli socialt kompetenta och vana att leva i en familj tillsammans med människor och andra hundar. Naturligtvis har jag också varit oerhört noggrann med jobba för att föda upp friska valpar och har följt Cockerklubbens hälsoprogram till punkt och pricka samt kontrollerat föräldrarna och deras släktingar innan parning för att kunna förebygga eventuella sjukdomar. Vid minsta tveksamheter i samband med veterinärbesiktningar har jag gått vidare och gjort specialistundersökningar då det varit aktuellt och jag har verkligen försökt att inte lämna något åt slumpen.

Trots detta har jag och min uppfödning drabbats oerhört hårt och det jag strax ska berätta om min senaste valpkull känns så overkligt och orättvist. Det absolut värsta är att våra fantastiska valpköpare har drabbats så brutalt av detta. Jag vet själv hur fantastiskt det är att få en ny familjemedlem i form av en hundvalp och när man köper en hund förväntar man sig naturligtvis att den ska leva ett långt och friskt liv fullt av bus, galna upptåg och massor av ömsesidig kärlek. När jag ser lyckan i ögonen hos dem som hämtar sin valp hos oss, då känner jag att jag bidrar till att höja någons livskvalitet. Inte tänker man sig att den lilla guldklimpen ska bli allvarligt sjuk och bara få en kort stund här på jorden. Allt känns bara som en enda lång mardröm som vare sig jag eller mina valpköpare förtjänar. Jag är alldeles förkrossad och det känns som om marken under mig bara ryckts bort.

Jag ska nu försöka att sammanfatta den oerhörda tragedi vi upplevt, och fortfarande upplever. Det handlar alltså om den senaste cocker spanielkullen som Selma fick i oktober 2011. Allt var frid och fröjd från början, åtta underbara individer utvecklades till riktiga guldklimpar och började flytta till sina nya familjer strax innan jul. Kvar hos oss blev Glader, Butter och Kloker. Dagarna gick och pojkarna blev en del av flocken, även om det ibland kan vara ganska påfrestande med tre cockerpojkar i fyramånadersåldern.

 

Den 8 mars blev Glader hastigt sjuk med hosta, trötthet och aptitlöshet. Vi sökte då veterinär och man kunde bara konstatera att Gladers hjärta var mycket förstorat och att han hade en svår hjärtsvikt. Det fanns inget annat att göra än att låta honom somna in, fina lilla Glader. Vi lämnade honom naturligtvis till obduktion för att kunna få klarhet i vad det var för fel på hjärtat.

Några veckor senare insjuknade Trotte (Toker) i samma symptom som Glader och man konstaterade hos veterinären att han hade samma problem med hjärtat. Trotte fick den dagen göra Glader sällskap uppe i himlen. Även Trotte lämnades till obduktion för vidare kontroll.

Trottes husse och matte tyckte naturligtvis att det var så fruktansvärt tomt utan en liten cockerkille där hemma och de frågade om de kunde få låna Kloker eller Butter. Grabbarna och jag åkte dit och fikade en kväll och de fattade tycke för Kloker som då stannade kvar hos dem.

Jag bestämde mig för att kolla upp Kloker och Butter ordentligt i hopp om att konstatera att deras hjärtan var friska. Dels för att kunna hitta ett hem till Butter och dels för att Kloker skulle få stanna hos sin nya husse och matte. Måndagen den 21 maj åkte Klokers nya matte och jag med pojkarna till Strömsholms Djursjukhus. Vi fick träffa Sofia Hanås som är hjärtspecialist. Hon undersökte Butter och Kloker noga med bland annat ultraljud på hjärtat. Under undersökningen så gick det upp för oss att det inte alls såg bra ut. Butters hjärta är inte sjukt men hans värden låg på gränsen till att vara dåliga och Klokers hjärta var ännu sämre. Han fick diagnosen Dilaterad cadiomyopati (DCM).

DCM är en mycket komplicerad sjukdom med dålig prognos. Speciellt om det är unga individer som drabbas, äldre hundar klarar sig bättre. Man tror att det är ärftligt men trots mycket forskning har man inte kunnat kartlägga hur sjukdomen nedärvs. När jag har kontrollerat linjerna bakåt, finns inget som tyder på att det tidigare förekommit på vare sig Selmas eller Wilmers släktingar.

 

Veterinären Sofia var väldigt bra, hon förklarade och beskrev noga om sjukdomen DCM, och tog sig verkligen tid med oss. Hon förklarade att jag inte hade kunnat göra på något annat sätt som uppfödare, att det inte går att förutspå eller kontrollera innan hunden blir sjuk. Förändringen i hjärtat kan komma mycket hastigt, de insjuknar med hjärtsvikt från att ha varit helt friska. De var mycket bekymrade på Strömsholm att så många av våra valpar hade drabbats, det är tydligen väldigt ovanligt att så sker i samma kull.

 

Detta har lett till att hela expertkåren som finns att uppbringa i Sverige nu är inkopplade på fallet. Det gäller specialister på såväl genetik som på hjärta och vi ska undersöka både mamma Selma och pappa Wilmer.

Det var med mycket tunga steg som vi lämnade sjukhuset och åkte hem med gullungarna. Kloker stannade kvar i sitt planerade nya hem över natten. Dagen efter hade husse och matte tänkt jättemycket fram och tillbaka på om Kloker skulle bo kvar. Han kan ju utveckla sin hjärtsvikt om två veckor eller två år, ingen vet. Jag tycker att de tog rätt beslut när de bestämde sig för att Kloker skulle flytta hem till oss igen. De ska inte behöva gå igenom detta med ännu en valp.

Det är nu med stor sorg i hjärtat som jag informerat alla valpägare om vad som har skett och hur läget ser ut. Flora (Snövit) och Trickos (Trötters) husse och matte bestämde sig då för att åka till Strömsholm och träffa hjärtspecialisten Sofia Hanås och få dem undersökta. För ett par dagar sedan fick vi veta att Tricko var så sjuk i sitt hjärta att hans husse och matte beslutade att han skulle få somna in direkt. Tricko springer nu och busar i himlen med Glader och Trotte. Dessutom visade undersökningen att även Flora tragiskt nog har DCM, men hon är fortfarande pigg och glad.

 

Jag har i en tidigare cockerkull, med helt andra hundar och linjer, också sålt två valpar som troligtvis också drabbats av DCM (bara den ena som blev obducerad). Nu när jag har tvingats sätta mig in i problematiken kring denna hjärtsjukdom kan jag konstatera att cocker spaniel är en av de raser som är överrepresenterade när det gäller DCM. Det har jag fått bekräftat av min veterinär på Strömsholm och vid sökning på nätet märker man snabbt att så är fallet. Trots detta faktum nämns det inte överhuvudtaget av rasklubben som ett hälsoproblem för Cocker Spanieln och det gör mig ännu mer förtvivlad. Cockern är definitivt en av de mysigaste hundraser som finns, men om dess hälsoproblem mörkas av den egna rasklubben är jag tveksam till om jag vill fortsätta att föda upp denna underbara hund. Jag vill aldrig mer uppleva det som jag tvingats uppleva den här våren där jag inte bara utsatt mig själv, utan även andra familjer, för så mycket oro och smärta.

Det enda lilla positiva i den här tragiska historien är att hjärtspecialisten Sofia Hanås blivit så engagerad i vår situation och som jag nämnt tidigare finns nu landets bästa expertis inom hjärtan och genetik inkopplade på fallet. De kommer att jobba vidare med mamma Selma, pappa Wilmer, de valpar som ännu lever samt med resultaten från obduktionerna av valparna som sorgligt nog inte finns i livet längre. Förhoppningsvis kan deras insatser hjälpa alla oss som älskar cocker spaniel och som vill ha friska hundar.

Många förtvivlade hälsningar från en oerhört ledsen och bedrövad uppfödare.

Läs hela inlägget »

Tidningen Allt om VALPAR

Tidningen Härliga Hund har en valpspecial som kommer ut ett par gånger om året. I det nya numret av Allt om VALPAR finns ett underbart reportage och fantastiska bilder på Buddy (Smultronblommans Ruter Knekt) och hans familj. I början av hösten när Buddy precis hade flyttat så gjordes det här reportaget och som vi har väntat på att få läsa om gullungen. Men nu äntligen, så spring och köp tidningen!

Läs hela inlägget »
Etiketter: cockerkull 110707

(Nova, Tindra, Jessie, Butter, Nala och Phoebe)

Den här veckan har vi haft fullt hus eftersom Nova och Phoebe varit hos oss. Det innebär att vi har tre cockrar och tre bedlisar just nu.

Nova älskar när hon får springa med full fart i skogen. Hemma i Eskilstuna blir det ju mest koppelpromenader så hon njuter i fulla drag när hon får komma ut på landet.

Tindra kollar läget uppe på stenen.

Nova och Nala springer om varandra.

Butter på upptäcktsfärd.

Vår kära gamla skog som vi går våra promenader i nästan varje dag har fått ett helt nytt utseende. Under våren har man gjort en rejäl avverkning av skogen och det känns lite vemodigt att gå där nu, det är inte alls samma känsla.

Hundarna bryr sig inte alls, det finns mycket gott att lukta på ändå. Hjortar, rådjur och vildsvin.

Cockrar som undrar om det är godisdags.

Bedlisar på spaning.

Lilla gullungen Phoebe som trots sina två år fortfarande känns som en unghund. Full av positiv energi och bus. Om man är ledsen så är hon världens bästa på att trösta.

Läs hela inlägget »

Den årliga utställningen i Strängnäs gick av stapeln den 1 maj i ett underbart försommarväder, det kan inte ha blivit bättre.

Nala och jag var på plats och Nalas bror Castor som bor i Strängnäs gjorde sin utställningsdebut.

Castor var jätteduktig. Han travade glatt runt i ringen och visade sig på bästa sätt. Och hans matte Emma visade hund för första gången, hur bra som helst. Med lite tips och råd har de tränat hemma i ca tre veckor och kliver in och gör en sådan fin debut.

Han fick en fin kritik och HP av domaren Linda Stääv.

Nala gjorde också bra ifrån sig. Även hon fick ett HP och jättefin kritik.

Sedan var det dags för syskonen att tävla om vem som skulle bli BIR (Bäst i rasen).

Nala vann och blev BIR. Och matte blev glad förstås.

Castor blev BIM (Bäst i motsatt kön) och det var ju fantastiskt roligt. De är såå lika, Nala och Castor och egentligen lika fina båda två men någon ska ju vinna.

GRATTIS Emma! Du ska vara supernöjd med er prestation.

Senare i gruppfinalen med de andra terrierraserna blev Nala BIG 3:a av fyra hundar.

Vackra Nala.

Kom igen och lek nu, tycker Butter.

Okey

Jag kommer....

Dagen avslutades med full fart i trädgården och prisrosetten flög all världens väg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: nala, utställning

Du kan ändra denna exempeltext. Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

Senaste kommentarer

  • Maud Trad Sayyeda » En vecka...:  ”Vad runda och goa de ser ut. Harmoniskt...”

  • Maria Eklöf » Valparna har kommit!:  ”Vad spännande att läsa om valpningen! Vad duktig Debbie är! Vilka fina valpar Gr..”

  • Milou » Hipp hipp hurraaa!:  ”Stort tack! Har firat med ett grisöra och leken ”springa snabbt med okänd frusen..”

  • Lina » Hipp hipp hurraaa!:  ”Elvis tackar för gratulationerna! Själv var han mycket konfunderad när han skull..”

  • Ylva » Får vi lov att presentera...:  ”Grattis till denna ljuvliga skatt ❤️ Ylva & Herta”

Bloggarkiv

Länkar

Kategorier