Vidgade vyer...

Nu har hela gänget fått flytta till en valphage mitt i huset.


 

Det hela gick väldigt smidigt, även om Selma undrade vad jag höll på med när jag tog hennes barn och la dem någon annanstans.

 

Men hon fann sig snart tillrätta i den nya valphagen och valparna var trygga med henne.

 

Tålmodigare mamma får man leta efter!
Selma är helt fantastisk med sina små. Jag vet att jag har skrivit det förut, men det är helt otroligt vad hon värnar om dem.

 

Det är dags för valparna att börja äta riktig mat nu, fast de är knappt intresserade. Jag försöker bjuda dem jättegod mat, men de är ständigt proppmätta av mammamjölk. Så vi får tragla vidare...
Det är ju ingen brådska men Selma behöver lite energi kvar till sig själv också. Och valparna blir ju bara större och större och äter mer och mer.
Det är tur att Selma äter bra i alla fall. Hon får tre stora mål med färskfoder om dagen och har fri tillgång till torrfoder.
 

Det är lika fantastiskt varje gång som valparna börjar utforska världen. Mellan tre och fyra veckors ålder blir de mer nyfikna på sin omgivning. De interagerar med varandra och börjar leka med leksakerna, Tänk vad mycket de har att upptäcka i livet...

 

Och när inte mamma är hos dem har de fin trygghet av varandra.

 

Men rätt som det är kommer det en nyfiken mormor smygande.

 

-Hej, vem är du?

 

Fina Nala undersöker försiktigt, försiktigt sina barnbarn. Hon passar på när Selma är ute.

Ja det var en liten rapport om veckan som har varit. Kommande vecka är det dags att börja ta emot besök av de blivande valpköparna, som har väntat på att få träffa gullungarna och lära känna dem.