Äntligen!

Igår kväll vid 18-tiden visade Selma tydligt att det var dags för valparna att komma. Hon bäddade i valplådan, ville inte vara ensam och hade tydliga värkar. 
Vi boade in oss i rummet där valplådan står, Selma och jag. Hon jobbade på med värkarbetet och jag stöttade så gott jag kunde.
Vid fyratiden på morgonen kom de första krystvärkarna. De var svaga, oregelbundna och inga valpar kom. Det kändes inte bra, så jag kontaktade veterinären på morgonen och de ville att vi skulle komma in.

 

Jag packade ihop Selma och mig och åkte till Strömsholms djursjukhus. Väl där blev hon undersökt och man gjorde ett ultraljud för att se hur valparna mådde, och det visade sig att de mådde bra. Sedan fick Selma göra en röntgen för att se hur valparna låg i magen, om någon eventuellt låg fel och blockerade utgången. Det såg också bra ut och vi fick veta att det var sex valpar i Selmas mage som väntade på att få komma ut.
När man hade konstaterat att allt såg bra ut fick hon värkstimulerande medicin som skulle sätta fart på krystvärkarna...

 

Det gjorde susen!
Inom en timme hade Selma fött alla sex valparna. Hon var så himla stark och duktig. Trots en jobbig natt och att krafterna började tryta så kämpade Selma på. Hon tog emot valparna så fint, pysslade om de direkt och var så mån om dem. 
Det blev två hanar och fyra tikar, alla sandfärgade. Det var full fart på valparna direkt. Pigga och alerta började de tutta på mamma.

 

När allt var klart packade jag ner gänget i den medhavda korgen och tog Selma i koppel till bilen. Hon var orolig och hade nog gärna velat ligga kvar i bädden med barnen. 

 

Men resan hem på ca en timme gick bra. Selma vilade lugn på golvet framme hos mig på passagerarsidan med valpar bredvid sig på sätet, så jag kunde ha koll på de små. De sov tyst och lugnt hela vägen. Jag kände på dem med jämna mellanrum så att de var varma och goa.

 

Väl hemma så kom Selma till ro i valplådan med sina små.
Hon tar hand om sina barn på bästa sätt och är verkligen jätteduktig. Jag blir lika fascinerad varje gång när jag ser förstföderskor. Hur de bara vet genom instinkt hur de ska göra...

 

Nu råder lugnet här hemma och den lilla familjen har boat in sig i valplådan.

Jag har vägt valparna ikväll och den minsta (en av tikarna) väger 170 g och den största (också tik) 215 g.

Lite trött och sliten ska jag nu krypa ner i sängen bredvid Selma och gullungarna och njuta av friden och det underbara ljudet av nyfödda valpar.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Helle Jørstad » Här händer det grejer!:  ”Hvilke fine og artige gledesspredere! Det er du og! Takk for at du deler med oss..”

  • Eva Ekerhov » Tjockisarna!:  ”Sju hjärtegullisar❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️”

  • Kim och LE » Tre dagar gamla:  ”Så fina! Vad skönt att det gick bra. Vi och vår Selma hälsar.”

  • Agneta och Morris » Tre dagar gamla:  ”Grattis syrran till fina valpar! Och så klart är du bästa mamman. Kram från Smul..”

  • Eva » Nova 13 år!:  ”Fille hälsar grattis till Mamma Nova!”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln