En lång väntan är över

I lördagskväll visade Nala tydligt att värkarbetet satte igång. Natten var relativt lugn så hon kunde sova skapligt och hämta kraft. Söndagen gick och Nala hade oregelbundna värkar som inte var så starka. Natten till måndag tilltog det och jag började förbereda oss för att valparna skulle komma. Men sedan avtog värkarna och vi somnade på morgonkvisten.
 

När valpningen inte gick framåt så kontaktade jag veterinär på måndagen. De ville att vi skulle komma in med Nala för att se hur valparna mådde där inne och om Nala behövde hjälp. Vi åkte till Strömsholms djursjukhus på eftermiddagen och togs emot direkt. Hon fick en kanyl och de tog blodprover för att se hur Nala mådde, sedan gjordes en röntgen för att se hur många valpar det var och om någon kanske låg fel och blockerade för de andra.
 

Nala ville nog helst åka hem igen men hon fann sig i situationen och var jätteduktig och samarbetsvillig. Röntgen visade att det var sex valpar men för att se hur valparna mådde så gjorde man även ett ultraljud. Det visade sig att de mådde jättefint där inne. Nu hade även Nalas provsvar kommit och hon hade lite lågt kalkvärde annars såg proverna bra ut.
 

Behandlingen blev kalkdropp och lite mat. Nala fick en jättestor och fin valpbädd att boa i och till slut kom hon till ro i den och kunde fortsätta sitt värkarbete som nu hade tilltagit.
Men inga valpar kom och man beslutade att Nala skulle få värkstimulerande dropp. Då hände det grejer!
 

Straxt efter 19 krystade Nala ut den första valpen och 22 på kvällen kom den sista, allt var frid och fröjd.
 

Det blev fyra hanar och två tikar. Alla är blå utom en tik som är sandfärgad.
 

Nala kunde komma till ro och ta hand om sina små.
 

Alla valpar var pigga och starka, och de tuttade på Nala direkt.
 

När allt var över och valparna var torra och varma var det dags att packa ihop för hemfärd. Nala blev väldigt orolig när jag la hennes små i korgen och stoppade om dem ordentligt. Men hon fann sig ändå i situationen och travade snällt bredvid till bilen.
 

Den en-timmes långa resan hem gick bra. Nala satt på golvet och valparna låg i sin korg bredvid mig. Hon blev fundersam när de pep lite men vilade också en del. Vi kom hem vid midnatt och både Nala och jag var rejält trötta.
 

Snart nog infann sig lugnet och den nya lilla familjen boade in sig i valplådan här hemma. 
 

Jag somnade lugnt bredvid med vetskapen om att världens bästa mamma tog hand om sina barn.

Nala har varit helt otrolig! Tålmodig, duktig och tillitsfull. 

Idag har jag vägt valparna. Den minsta (en av hanarna) väger 174 g och den största (sandfärgad tik) 263 g.

 

Etiketter: nala valpar

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Eva Nilsson » Freddies stora dag!:  ”Åhh vilka fina bilder och ord om min älskling! Ja det känns fantastiskt nu när h..”

  • Maria Eklöf » Utebus!:  ”Olof hälsar att han också tycker att det är kul att leka i snön”

  • Maud Trad Sayyeda » Hej då Olof!:  ”Vilken fin bildserie... Förstår att det är lite vemodigt att de flyttar.”

  • Maria Eklöf » Full rulle!:  ”De är så härliga! Tiden har gått så snabbt och de utvecklas från dag till dag. K..”

  • Maria Eklöf » Dags för valphage:  ”Oj vad snabbt de utvecklas! Så fina och så roligt att följa deras utveckling”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln