Drama i skogen

I vår skog som ligger alldeles inpå knuten finns en hel del vildsvin. De huserar där framför allt efter att mörkret har lagt sig. Dagtid ser vi spåren efter dem i form av upp- och nervänd mark och avföring som hundarna äälskar att rulla sig. Jag har stor respekt för dessa stora djur och har än så länge bara sett dem på långt håll.

 

Ikväll kom vi ut lite senare i skogen än vad jag hade tänkt från början, det hade redan börjat skymma lite. Tindra, Jessie och Nala fick springa fritt en stund som de alltid gör. Jag gick och filosoferade, lite trött efter nattjobb, när jag plötsligt hör ett grymtande och märker att hundarna är väldigt intresserade under en gran.

 

De börjar skälla alla tre och det visar sig vara en liten bortkommen kulting som befinner sig under granen.

Jag blir alldeles stel av skräck då jag inser att det borde finnas en beskyddande mamma i närheten som inte gillar att det står tre hundar och skäller på hennes lilla barn. Det är allt för många hundar som har blivit svårt skadade av vildsvinsbetar och jag har inte heller någon lust att få en i benet.

 

Det är snår, träd och buskar överallt. Jag skannar snabbt av omgivningen men varken hör eller ser någon mamma. Hundarna lyssnar inte alls när jag försöker tala om att vi nog borde bege oss där ifrån så fort vi bara kan. Efter en stund när jag uppbringar hela mitt mod går jag handgripligen fram till kultingen och lyckas koppla Jessie och Tindra. Jag tar med dem där ifrån och börjar gå hemåt. Nala lugnar sig och jag tänker att hon kommer nog efter oss, men icke. Väl hemma tar jag in Jessie och Tindra sedan går jag ut i skogen igen för att hämta Nala.

 

Jag känner mig väldigt rädd och ensam. Ingen är hemma, inte ens vår snälla granne. Jag tar med mig ett rejält trädgårdsredskap för att ha något att skydda mig med. Jag ser ju hela tiden framför mig hur vildsvins-mamman ska attackera mig när som helst. Det börjar bli riktigt mörkt nu. Väl framme hos den ständigt skällande Nala lyckas jag till slut få henne på bättre tankar och vi skyndar oss hem på darrande ben.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Milou » Hipp hipp hurraaa!:  ”Stort tack! Har firat med ett grisöra och leken ”springa snabbt med okänd frusen..”

  • Lina » Hipp hipp hurraaa!:  ”Elvis tackar för gratulationerna! Själv var han mycket konfunderad när han skull..”

  • Ylva » Får vi lov att presentera...:  ”Grattis till denna ljuvliga skatt ❤️ Ylva & Herta”

  • Maud Trad Sayyeda » Äntligen!:  ”Stort grattis! Vad duktig Debbie var. skönt att väntan är över. Så många valpar..”

  • Emelie » Äntligen Svens tur!:  ”Vi ser så fram mot att få hämta lilla Sven som nu blir Milou.....Sven blir natur..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln