När marken bara rycks bort under våra fötter.....

Det jag nu ska berätta är så fruktansvärt tragiskt att det egentligen inte går att sätta ord på hur det känns. Som uppfödare känner jag mig alldeles förkrossad och fullständigt maktlös över det som drabbat mig och mina valpköpare under våren. Jag är en liten uppfödare som föder upp hundar i hemmiljö där jag lägger fokus på att mina hundar ska få den allra bästa starten i livet, bli socialt kompetenta och vana att leva i en familj tillsammans med människor och andra hundar. Naturligtvis har jag också varit oerhört noggrann med jobba för att föda upp friska valpar och har följt Cockerklubbens hälsoprogram till punkt och pricka samt kontrollerat föräldrarna och deras släktingar innan parning för att kunna förebygga eventuella sjukdomar. Vid minsta tveksamheter i samband med veterinärbesiktningar har jag gått vidare och gjort specialistundersökningar då det varit aktuellt och jag har verkligen försökt att inte lämna något åt slumpen.

Trots detta har jag och min uppfödning drabbats oerhört hårt och det jag strax ska berätta om min senaste valpkull känns så overkligt och orättvist. Det absolut värsta är att våra fantastiska valpköpare har drabbats så brutalt av detta. Jag vet själv hur fantastiskt det är att få en ny familjemedlem i form av en hundvalp och när man köper en hund förväntar man sig naturligtvis att den ska leva ett långt och friskt liv fullt av bus, galna upptåg och massor av ömsesidig kärlek. När jag ser lyckan i ögonen hos dem som hämtar sin valp hos oss, då känner jag att jag bidrar till att höja någons livskvalitet. Inte tänker man sig att den lilla guldklimpen ska bli allvarligt sjuk och bara få en kort stund här på jorden. Allt känns bara som en enda lång mardröm som vare sig jag eller mina valpköpare förtjänar. Jag är alldeles förkrossad och det känns som om marken under mig bara ryckts bort.

Jag ska nu försöka att sammanfatta den oerhörda tragedi vi upplevt, och fortfarande upplever. Det handlar alltså om den senaste cocker spanielkullen som Selma fick i oktober 2011. Allt var frid och fröjd från början, åtta underbara individer utvecklades till riktiga guldklimpar och började flytta till sina nya familjer strax innan jul. Kvar hos oss blev Glader, Butter och Kloker. Dagarna gick och pojkarna blev en del av flocken, även om det ibland kan vara ganska påfrestande med tre cockerpojkar i fyramånadersåldern.

 

Den 8 mars blev Glader hastigt sjuk med hosta, trötthet och aptitlöshet. Vi sökte då veterinär och man kunde bara konstatera att Gladers hjärta var mycket förstorat och att han hade en svår hjärtsvikt. Det fanns inget annat att göra än att låta honom somna in, fina lilla Glader. Vi lämnade honom naturligtvis till obduktion för att kunna få klarhet i vad det var för fel på hjärtat.

Några veckor senare insjuknade Trotte (Toker) i samma symptom som Glader och man konstaterade hos veterinären att han hade samma problem med hjärtat. Trotte fick den dagen göra Glader sällskap uppe i himlen. Även Trotte lämnades till obduktion för vidare kontroll.

Trottes husse och matte tyckte naturligtvis att det var så fruktansvärt tomt utan en liten cockerkille där hemma och de frågade om de kunde få låna Kloker eller Butter. Grabbarna och jag åkte dit och fikade en kväll och de fattade tycke för Kloker som då stannade kvar hos dem.

Jag bestämde mig för att kolla upp Kloker och Butter ordentligt i hopp om att konstatera att deras hjärtan var friska. Dels för att kunna hitta ett hem till Butter och dels för att Kloker skulle få stanna hos sin nya husse och matte. Måndagen den 21 maj åkte Klokers nya matte och jag med pojkarna till Strömsholms Djursjukhus. Vi fick träffa Sofia Hanås som är hjärtspecialist. Hon undersökte Butter och Kloker noga med bland annat ultraljud på hjärtat. Under undersökningen så gick det upp för oss att det inte alls såg bra ut. Butters hjärta är inte sjukt men hans värden låg på gränsen till att vara dåliga och Klokers hjärta var ännu sämre. Han fick diagnosen Dilaterad cadiomyopati (DCM).

DCM är en mycket komplicerad sjukdom med dålig prognos. Speciellt om det är unga individer som drabbas, äldre hundar klarar sig bättre. Man tror att det är ärftligt men trots mycket forskning har man inte kunnat kartlägga hur sjukdomen nedärvs. När jag har kontrollerat linjerna bakåt, finns inget som tyder på att det tidigare förekommit på vare sig Selmas eller Wilmers släktingar.

 

Veterinären Sofia var väldigt bra, hon förklarade och beskrev noga om sjukdomen DCM, och tog sig verkligen tid med oss. Hon förklarade att jag inte hade kunnat göra på något annat sätt som uppfödare, att det inte går att förutspå eller kontrollera innan hunden blir sjuk. Förändringen i hjärtat kan komma mycket hastigt, de insjuknar med hjärtsvikt från att ha varit helt friska. De var mycket bekymrade på Strömsholm att så många av våra valpar hade drabbats, det är tydligen väldigt ovanligt att så sker i samma kull.

 

Detta har lett till att hela expertkåren som finns att uppbringa i Sverige nu är inkopplade på fallet. Det gäller specialister på såväl genetik som på hjärta och vi ska undersöka både mamma Selma och pappa Wilmer.

Det var med mycket tunga steg som vi lämnade sjukhuset och åkte hem med gullungarna. Kloker stannade kvar i sitt planerade nya hem över natten. Dagen efter hade husse och matte tänkt jättemycket fram och tillbaka på om Kloker skulle bo kvar. Han kan ju utveckla sin hjärtsvikt om två veckor eller två år, ingen vet. Jag tycker att de tog rätt beslut när de bestämde sig för att Kloker skulle flytta hem till oss igen. De ska inte behöva gå igenom detta med ännu en valp.

Det är nu med stor sorg i hjärtat som jag informerat alla valpägare om vad som har skett och hur läget ser ut. Flora (Snövit) och Trickos (Trötters) husse och matte bestämde sig då för att åka till Strömsholm och träffa hjärtspecialisten Sofia Hanås och få dem undersökta. För ett par dagar sedan fick vi veta att Tricko var så sjuk i sitt hjärta att hans husse och matte beslutade att han skulle få somna in direkt. Tricko springer nu och busar i himlen med Glader och Trotte. Dessutom visade undersökningen att även Flora tragiskt nog har DCM, men hon är fortfarande pigg och glad.

 

Jag har i en tidigare cockerkull, med helt andra hundar och linjer, också sålt två valpar som troligtvis också drabbats av DCM (bara den ena som blev obducerad). Nu när jag har tvingats sätta mig in i problematiken kring denna hjärtsjukdom kan jag konstatera att cocker spaniel är en av de raser som är överrepresenterade när det gäller DCM. Det har jag fått bekräftat av min veterinär på Strömsholm och vid sökning på nätet märker man snabbt att så är fallet. Trots detta faktum nämns det inte överhuvudtaget av rasklubben som ett hälsoproblem för Cocker Spanieln och det gör mig ännu mer förtvivlad. Cockern är definitivt en av de mysigaste hundraser som finns, men om dess hälsoproblem mörkas av den egna rasklubben är jag tveksam till om jag vill fortsätta att föda upp denna underbara hund. Jag vill aldrig mer uppleva det som jag tvingats uppleva den här våren där jag inte bara utsatt mig själv, utan även andra familjer, för så mycket oro och smärta.

Det enda lilla positiva i den här tragiska historien är att hjärtspecialisten Sofia Hanås blivit så engagerad i vår situation och som jag nämnt tidigare finns nu landets bästa expertis inom hjärtan och genetik inkopplade på fallet. De kommer att jobba vidare med mamma Selma, pappa Wilmer, de valpar som ännu lever samt med resultaten från obduktionerna av valparna som sorgligt nog inte finns i livet längre. Förhoppningsvis kan deras insatser hjälpa alla oss som älskar cocker spaniel och som vill ha friska hundar.

Många förtvivlade hälsningar från en oerhört ledsen och bedrövad uppfödare.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Milou » Hipp hipp hurraaa!:  ”Stort tack! Har firat med ett grisöra och leken ”springa snabbt med okänd frusen..”

  • Lina » Hipp hipp hurraaa!:  ”Elvis tackar för gratulationerna! Själv var han mycket konfunderad när han skull..”

  • Ylva » Får vi lov att presentera...:  ”Grattis till denna ljuvliga skatt ❤️ Ylva & Herta”

  • Maud Trad Sayyeda » Äntligen!:  ”Stort grattis! Vad duktig Debbie var. skönt att väntan är över. Så många valpar..”

  • Emelie » Äntligen Svens tur!:  ”Vi ser så fram mot att få hämta lilla Sven som nu blir Milou.....Sven blir natur..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln